Från FOMO till JOMO – ny artikel

Hej!

Nu drar september igång och en ny arbetsperiod väntar. Kanske dags att tänka i lite nya banor? Att gå från FOMO till JOMO?

Läs min artikel nedan eller på LinkedIn här

Jag har nyligen spenderat en sensommarvecka i fjällen med att göra rejäla dagsvandringar. Oavsett väder och vind, ut på fjället med ryggsäcken, gasköket och något gott att äta. En tillvaro som kroppen mår bra av och är välgörande annorlunda mot att sitta vid ett skrivbord framför en skärm (det är ju knappast det vi är gjorda för). En tillvaro där det också ges gott om tid för tankar och reflektioner.

Här delar jag lite ”food for thought” och vad JOMO är – något jag kom på.

Något jag tänkte en del på var hur lite jag under fjällveckan egentligen missade i nyhets- och informationsflödet i olika kanaler. Det viktigaste för mig var att hålla koll på senaste väderprognosen för att kunna planera dagen och vandringen.

När jag däremot är i min vanliga vardag är det lätt att dras till mail och annat för att hålla mig uppdaterad och kanske för att tro att man genom det har någon sorts kontroll på livet (men det har man ju inte).

Det är lätt att drabbas av FOMO – ”fear of missing out”.  Du känner säkert igen den.

FOMO beskrivs så här: FOMO är ett mycket vanligt psykologiskt dilemma som kan innebära svår stress eller rädsla för att missa någonting som man anser är viktigt eller har potential att vara fördelaktigt för en själv. Vårt sökande efter information om våra vänner, omvärlden och sensationella händelser på nätet styrs i mångt och mycket av en oro att missa någonting värdefullt. FOMO är egentligen inte någonting man kan begränsa till ett specifikt område, eftersom det är en så vanligt aktiverad del av vårt psyke. En persons FOMO kan aktiveras närsomhelst och är svår att kontrollera. Att vara medveten om känslan är däremot första steget mot att motverka de ologiska handlingar som den orsakar (Källa: Mindler).

 

OK, så det verkar vara en del av hur vår hjärna fungerar och svårt att styra (om vi ens försöker), men det hjälper om vi är medvetna om det.

Så nu inför uppstarten av en arbetshöst tänkte jag ändå försöka ta lite kontroll över det här fenomenet och oftare medvetet gå från FOMO till JOMO.

JOMO?

Det är ”the Joy of missing out”.

 

Även om jag skulle försöka hänga med i allt, vara med på allt, läsa allt eller göra allt så skulle jag ändå inte lyckas med det. Informationsbruset är alltför massivt och att-göra-listan fylls hela tiden på med smått och stort.

 

Jag skulle dessutom missa något annat viktigt – till exempel den känsla jag fick med mig under fjällveckan, friheten och inre lugnet. Eller tid att lägga på annat som är viktigt. För att kunna säga ja till något som betyder mycket är det viktigt att kunna säga nej till något annat. Känt som ”the opportunity cost”. Oavsett vilken väg du väljer så är det någon annan väg du väljer bort och de möjligheter som den eventuellt hade medfört. Det här kan vara jobbigt, för tänk om vi missar något (FOMO igen!). Men att vara överdrivet sysselsatt för att inte missa något och vilja göra allt kan i värsta fall leda till utmattning, och då missar man väldigt mycket.

 

Så här gäller det med andra ord att vara klar över vad som är viktigast för mig så att jag säger ja till det, gläds åt det jag får och inte blir orolig över det jag eventuellt missar.

Från FOMO till JOMO – ett förhållningssätt att prova och vara medveten om.

Men hur ska du komma fram till vad som är viktigast för dig och vad du egentligen vill? Hur ska du sedan styra dina tankar och handlingar mot det? Vill du ens det?

Inte så lätta frågor och sådana jag arbetar med i möten, samtal och mina kurser i självledarskap.

Även om vi har tagit ut en riktning, satt mål och har en plan klar för oss när det gäller det viktigaste för oss så är det ändå inte säkert att vi får det att hända. Hur kan det komma sig?

Då kommer vi in på ämnet

 

DISTRAKTIONER

 

Det finns mycket som kan störa vårt fokus och våra planer, trots de bästa intentionerna. FOMO är ju ett sådant fenomen och det kan göra att vi lägger onödigt mycket tid på olika sociala medier. Omedvetet, utan mål, bara för få koll eller roa oss.

 

Jag snubblade över en artikel, ”Don´t look now” i The Guardian Weekly nyligen (13/8-21) av Oliver Burkeman. Han tar där upp en intressant vinkling på distraktioner.

Han menar att de gånger vi väljer att lägga tid och energi på de där sakerna som betyder allra mest för oss då konfronteras vi också med vår ändlighet och vår begränsade tid att hinna göra allt det vi verkligen vill. Det är en känsla vi inte gillar och vill komma bort från.

 

Det är då distraktionerna online lockar. Där finns inga gränser, vi kan uppdatera oss på allt möjligt oavsett var i världen det händer, vi kan lägga upp valfria profiler av oss själva, surfa och scrolla i ett obegränsat ändlöst informationsflöde.

 

Det innebär också att det är lättare att förstå varför alla strategier för att hantera distraktionerna – digital detox, bara läsa mail vissa tider, mm – inte fungerar i längden. Och skulle vi lyckas hantera mail och sociala medier så finns det andra distraktioner som hjälper oss att fly från den obehagliga känslan av begränsningar; dagdrömma, ta en lur, göra om att-göra-listorna, städa skrivbordet , etc. Vi vill ju, enligt Burkeman, gärna fly till distraktionerna.

 

Finns det något vi ändå kan göra?

Ja, det finns en del små trix.
Vi kan t.ex göra våra mobiler så oattraktiva som möjligt: ta bort alla sociala-medier-appar (och även mail om du törs), ändra skärmen till svart/vit i stället för färg.

Välj så långt det går apparater som bara har ett användningsområde, t.ex en riktig kamera för att fotografera, en läsplatta som man i stort sett bara kan läsa på och inte maila eller lyssna på musik på.

Kanske du har andra knep som hjälper dig?

 

Eller så får vi bara acceptera den gnagande känslan av att tiden är ändlig och begränsad till en viss mängd viktiga saker och att vi inte har full kontroll över hur våra liv utvecklar sig. Det är en del av att vara människa.

 

Tack för att du läste artikeln. Den gav kanske en stunds distraktion?

 

Bengt

 

 

Tillbaka till bloggen